Jag tror mig ha en hyfsad självinsikt, detta till trots får jag ibland hybris och tycker att det kanske skulle vara kul att syssla med nån form av professionell matlagning. Jag har funnit att det effektivaste sättet att råda bot på detta är att leka gordon ramsay medans man lagar mat. Ta ett djupt andetag och utbrista i så många "wanker", "tosser" och "moron" på den bredaste cokneyn man kan uppbringa under en minut medans man lagar mat och vips är alla sådana pretentioner bortblåsta. Och vad passar då bättre att ackompajera dessa kraftord än gordons käpphäst biff wellington?



Biff Wellington:
1,2 kg oxfile
1kg champinioner
4 msk smör
1 dl sherry
4 charlottenlökar
200g parmaskinka
2 hg gåsleverpate
2 äggulor
smördeg

Gör en duxelle; finhacka champinioner & charlottenlökar, stek i smör till all vätska försvunnit, häll i sherryn och reducera, låt svalna, mosa ner gåslevern.

Bred ut smördegen, täck med parmaskinka, lägg på duxellen, stek oxfilen snabbt och rulla in allt i plastfolie och låt ligga nån timme. Kör i ugn på 220C tills innertemperaturen är 55-57C. (Smördegen blev lite väl krispig när köttbiten var såhär stor så det optimala skulle nog vara en köttbit på runt 6-700g).

Portvin och tryffelsås:

6 charlottenlökar
8 champinioner
1 msk smör
1 msk olja
0,5 purjolök
2 dl kalvfond
0,5 dl portvin
0,5 dl rödvin
smör
mjöl
salt
peppar

50 g tryffel
4 msk gåsleverterrine

Hacka alla ingredienser, sautera kök och champinioner tills all vätska kokat bort, släng i fond, portvin och rödvin och låt koka upp, red av med mjöl och smör. Sila. Servera med hackad gåsleverterinne och tryffel precis innan du ska äta.

Confiterade grönsaker:
0,5 kg färsk sparris
0,5 kg babymorötter

Koka morötter och sparris al dente i saltat vatten, stek på låg värme i gåsfett och olivolja i en timme, klart.