En gång vid läggdags blev jag plötsligt överrumplad av känslan att jag tappat kontakten med mina hårda streetwearrötter. Då tog jag fram ett par riktigt svåra sneakers ur garderoben. Tittade på skorna, tittade på mig själv i spegeln, tittade lite mer på skorna och slutligen på mig själv i spegeln igen. Fortfarande 100% street kunde jag konstatera. När jag sedan kröp ner i sängen la jag huvudet tätt, tätt, tätt intill örngottet och viskade ömt "Big L, rest in peace" till kudden. Efter det somnade jag som ett barn.